Same, same but different

Idag skulle vi, min lärarkandidat och jag, starta ett nytt projekt i Engelska 5 i åk 2. Meningen med projektet är att eleverna ska diskutera några företeelser i olika delar av den engelskspråkiga delen av världen och göra jämförelser med egna erfarenheter och kunskaper samt att kunna kommunicera på engelska. Arbetsområdet täcker även in andra områden av kursplanen men fokus är på dessa två. Kortfattat går det ut på att förbereda intervjufrågor (på engelska naturligtvis) och sedan träffa utländska studenter med engelska som förstaspråk som läser på Lunds universitet och intervjua dem. Vi kommer att bjuda dem till vår skola där de kan presentera sina länder och/eller annat intressant. Sen är det upp till våra elever att ”boka tid” för intervjun. Helst ville vi också att de skulle spela in intervjun så att vi kan spara den och lyssna på den när vi vill. Det blir ju liksom lite svårt att ha intervjun som bedömningsunderlag för ”kommunicera på engelska” om vi inte hör den …

I den första klassen blev mottagandet när vi hade presenterat projektet en smärre katastrof. De blev fullkomligt vettskrämda över att behöva prata engelska med främlingar. Vi har tidigare frågat dem om just detta – i vilka situationer de tycker att det är jobbigt/pinsamt/svårt att prata engelska och om det fanns några situationer när de inte tyckte att det var så farligt. De flesta svarade att när de träffade en främling som tilltalade dem på engelska var det inte så farligt att prata. Tydligen gick det inte att överföra de svaren till det här projektet!

Mycket bottnar naturligtvis i deras dåliga självförtroende. Och ja, några av dem är ganska svaga i engelska. Men jag blev lite fundersam och faktiskt ledsen över att de trodde att jag skulle sätta dem i en situation de inte skulle kunna klara av. Och jag säger bara – vilket drama det blev! Till sist enades vi i alla fall om ett sätt som alla skulle känna sig någorlunda bekväma med.

Så när vi skulle introducera projektet för nästa klass var vi ju lite mer spända. Reaktionerna blev precis de motsatta. ”Oh, vad spännande!” ”Skitroligt, ju!” Naturligtvis fanns det även i denna klass några elever som blev lite bleka och fick ganska stora ögon, men de lugnade sig meddetsamma när vi lovade att inte tvinga någon till något de inte trodde att de skulle klara av.

Naturligtvis visste jag redan innan att det är stor skillnad på klasserna men jag hade inte riktigt förväntat mig så stora skillnader i mottagandet. I den första klassen finns några som är riktigt duktiga på engelska – de är ganska tysta och man märker dem knappt i klassrummet. Det finns ganska många som är svaga i engelska och de är dessa som hörs (men talandes svenska) och märks. I den andra klassen finns också riktigt duktiga elever – och de hörs, tar plats, är entusiastiska och vill gärna lära sig mer. Naturligtvis finns även i denna klass svaga elever – men de hänger på, smittas av entusiasmen, de försöker och vill lära sig och ingen av de ”duktiga” skulle kommentera om det blir fel. I den sista klassen kan man dra igång vilka projekt som helst och allt blir bra.

I den förra klassen är det mesta motigt och jag erkänner att jag drar mig för att göra något utanför ”ramen”. Men i och med det – fortsätter kanske denna negativa spiral? På något sätt är det mitt ansvar att vända skutan … men det kommer inte att bli lätt.

Alla delar i skolan måste fungera

Nu är vårterminens utvecklingssamtal med mina 13 åk 2-elever avklarade.

Mina samtal gick bra, tycker jag. Vi pratade mycket om hur viktigt det är att man vet vad målet är med uppgifterna, att man ska veta hur man kommer att bli bedömd, att man ska veta hur man ligger till i sina kurser och att man vet att man får hjälp med att förstå hur man kan komma vidare. Och det bästa av allt var att det var mina elever som pratade om de här frågorna och att de tyckte att de flesta lärare de hade gjorde allt detta på ett bra sätt. Jag är glad över att jag får jobba med så fantastiska kolleger!

Så kommer sista eleven in och ber om hjälp. Eleven har epilepsi och upptäcker när vårterminen startar att hennes samhällskunskap är i en sal med blinkande lysrör. Hon kan inte vara i klassrummet utan får sitta i bibblan och förlita sig till att hennes klasskamrater förmedlar den information de kan. Hon anmäler det till mig, mentorn, som säger till henne att gå till vaktmästaren och det gör hon. Jag träffade vaktmästaren samma vecka och frågade. Jodå, han visste om det. Jag påminde om det igen veckan efter. Nu, fyra veckor efter sitter jag med eleven och hennes föräldrar och försöker låta bli att skämmas öronen av mig när lysrören fortfarande inte är bytta.

Och det är klart - alla kolleger är inte fantastiska, inte hela tiden. Efter givande dagar på "Bedömning för och av lärande" i slutet av förra veckan i Göteborg, inspirerade till tänderna, startade vi veckan med arbetslagsmöte och på dagordningen stod att vi skulle prata om hur vi vill jobba nästa läsår och hur vi då ska planera för det. Jag ville gärna prata om hur vi skulle kunna lägga upp undervisningen i åk 1 i arbetsområden som främjade samarbete över ämnesgränser, vilket också är ett av uppdragen från ledningen. Döm om min förvåning när första kommentaren är: "Vilka behov är det som har gett upphov till de här idéerna?" och fortsätter med: "Det finns forskning som visar att påtvingat samarbete är dåligt för eleverna."

Jaha. Ja, jag vet inte .. kanske ökad måluppfyllelse? glädje? minskad fragmentisering? tidsvinster?
Jag - naiv?

Nu rullar projekten igång

Det pratas om och pyser av skolutveckling på Rönnowska skolan i Helsingborg. För några år sedan pratades det bara pengar; hur lite vi hade, hur mycket vi behövde spara och vad det förde med sig i form av större klasser, färre lärare, fler lektioner per lärare och färre eller inga inköp av material och utrustning. Det resulterade i, förutom tyngre arbetsbörda, också att personalen tappade tron på skolans framtid. Ingen, varken ledning eller personal pratade om framtiden eller hade planer för den. Fler och fler mådde dåligt och många blev sjukskrivna.

Nu vänder det ! Ny organisation och ny rektor som ÄR pedagogisk ledare och initierar och driver olika skolutvecklingsprojekt. Det är verkligen spännande med framtidens skola!

Jag och en kollega startade upp "erfarenhetslärande" i ett arbetslag i fredags. I kort går det ut på att få syn på och sätta ord på det som vi gör bra och ger resultat, och naturligtvis sprida det inom gruppen. Vi diskuterar bl.a. hur "den perfekta lektionen" ser/kan se ut men också hur vi bemöter elever och kolleger. Om någon vecka ska vi ut och göra observationer i klassrummen/verkstäderna och så småningom ska alla lärare filma sin undervisning och delge detta i gruppen. Stämningen var lite avvaktande till att börja med - inte så konstigt!

Jag har dragit igång mitt läsförståelsearbete i två av engelskakurserna. Jag började med att göra ett läsförståelsetest. Resultatet var minst sagt nedslående. Efter det har vi hunnit att läsa en text och jag har jobbat med: förutspå, ställ frågor, red ut och sammanfatta. Det gick så där ... Nu har vi tittat på filmen "Invictus" och arbetat med den efter samma mall. Denna gång ändrade jag på "ställ frågor" till att de skulle skriva frågor som klasskompisarna skulle svara på. Det blev lite bättre. Men sammanfattningarna - suck ..

Nu ska jag prata med specialläraren som vi har knuten till programmet och med rektorn och se om vi kan få till en stödtimme där vi bara tränar läsförståelse. Vi måste helt enkelt börja med mycket lättare texter. Mycket lättare ..

Skolstart

I morgon drar vårterminen 2014 igång för många av oss lärare. Vi på Rönnowska startar direkt med lektioner 8:10 - inte helt lyckat kan jag tycka. Det är ju inte så att jag planerade v. 2 innan jag gick på jullov så därför får jag jobba idag istället. Samtidigt är det naturligtvis skönt att få tänka igenom saker och ting ostört (så när som på hunden som pockar på uppmärksamhet då och då). Är jag på min arbetsplats blir det många avbrott i form av samtal med olika kolleger. Inte alls oviktiga samtal, men ibland måste man få hålla tag i tanken man arbetar med.

Jag jobbar med att få ihop en planering till arbetet med läsförståelseträningen och många bitar börjar falla på plats nu. Jag började utgå från "Teaching L2 Learners How to Listen DoesMake a Difference: An Empirical Study" av Larry Vandergrift från University of Ottawa och tänkte att det enkelt går att göra om till läsförståelseträning istället. Och så hittade jag ytterligare material på Katarina Lycken Rüters blogg http://lejonetochraven.wordpress.com där hon länkar till Josefine Nilsson material från Språkdagarna i Örebro som ni kan se här. Så nu är det bara att köra igång!

Jag tänker lägga upp det som så att jag ska arbeta med min två klasser i Eng 5 i åk2 och jag ska be en kollega som också har en Eng 5 om den klassen kan fungera som kontrollgrupp. Jag ska starta upp med ett läsförståelseprov (ok inte allra första lektionen ..) som förhoppningsvis min kollega också kan göra med sin grupp. Efter det ska vi läsa massor av texter och arbeta med dem alla efter en given struktur och sedan avsluta terminen med att göra samma prov igen och se om resultatet har förbättrats och hur resultatet ser ut i jämförelse med kontrollgruppen.

Jag tänkte också så här i början av terminen skicka ut några frågor till lärarna i svenska och engelska på vår skola  för att ta reda på hur vi egentligen arbetar med läsning, läsförståelse och lässtrategier. Jag har en känsla av att det skiljer sig åt ganska mycket! Men syftet är framförallt att "samla in" det vi gör som är bra och ger resultat för att kunna förmedla det vidare.

Nyårslöften

Nu är det sista dagen på 2013 .. Det har inte blivit så mycket bloggande av lite olika anledningar. En del teknikstrul, en del tidsbrist men mest beror det antagligen på att min kunskap om dylika ting är sorgligt begränsad. Så ett nyårslöfte får bli:

• Hitta tid och bli inte frustrerad (och arg) när allt inte fungerar som du tänkt från början.

Nästa termin blir det lite mer organiserat förstelärararbete. Vi ska dra igång med lärande samtal och kollegiehandledning i olika lärargrupper. Det blir en utmaning! Jag återkommer med mer om det när vi väl har satt igång.

I dyningarna efter PISA-rapporten kommer jag att fokusera på lästräning och läsförståelse med mina klasser. Det här är egentligen något jag har brottats med ett tag. Jag fick ett bryskt uppvaknande förra året med mina åk1 (gy) när vi hade lagt mycket tid och kraft på retorik och muntliga presentationer/framställningar. Eleverna utvecklades massor och fick höga betyg på den muntliga delen. Min förhoppning var att det också skulle spilla över till skrivprocessen och delvis gjorde det väl det, men det hade behövts mer träning och mer undervisning där jag konkret visade på sambanden mellan skrivprocessen och den retoriska processen. Jag fick däremot något av en chock när jag rättade läsförståelsen på de nationella proven!

Det här är naturligtvis inget nytt problem - men jag har varit lite handfallen inför detta. De (eleverna) kan ju läsa - så hur ska jag lära dem läsa bättre? Vi har läst texter, diskuterat och svarat på frågor. Men hela tiden har jag också frågat mig - blir de bättre läsare av detta? Kanske - kanske inte ..

Men i höstas hittade min lärarkandidat, Alice, forskning om hur undervisandet om strategier märkbart hade förbättrat resultaten för en grupp elever i undersökningen. Forskningen gäller egentligen listening strategies men jag tänker använda samma modell och anpassa den till läsning. Detta ska bli riktigt spännande att se om det blir bättre resultat när terminen närmar sig slutet. Men mer om detta när jag väl är igång!

Nu närmar sig nyårsaftonen - så på återhörande!

Jobbfri helg, eller ..

Så tänkte jag. Jag och dottern med kompis skulle till mannen/pappa i Stockholm. Vi skulle gå på stan och shoppa på lördagen, hitta present till sonen, träffa svärfar som var i huvudstaden på konferens och fika och avsluta kvällen med Peter Jöback på Globen. Söndagen skulle vi ta lite som den kom. Och allt detta gjorde vi. Jobbdatorn var inte med.

Söndagen fick tjejerna för sig själv till att springa runt i olika affärer. Jag och mannen åkte till Bergrummet och tittade på utställningen om Afrikas mästerverk. Sen blev det en tur runt Skeppsholmen i det underbara vädret. Fantastikst. En helg full av kultur och inget arbete alls. Förrän jag tänkte efter ...

Denna helg har jag ju lärt mig att Twittra. Har haft ett konto sedan tidigare men inte riktigt kommit igång. Nu har jag skrivit tweets hela helgen. Jag har skaffat Instagram och min dotter har fått lära mig hur det fungerar. Jag har läst flera bloggar - fått inspiration men framförallt läst mycket intressant. Dessutom har jag kommit på att jag har två tjejer i en klass som jag vet bloggar - de kanske kan tipsa mig lite? Sen har jag en elev i trean som använder Google docs - han kan nog lära mig hur det fungerar ... För säkerhets skull gjorde jag en lista på telefonen om saker jag vill ta upp på min blogg, så att jag inte glömmer tänker jag. Vet precis hur eleverna känner sig när de har ett vitt papper framför sig på datorn.

Så egentligen har jag haft kompetensutveckling på hög nivå hela helgen och då har jag ändå inte räknat in en underbar konsert: I love musicals och en lärorik utställning.

Undrar om man kan kvitta ut det här på stjärnmärkta dagar ...?

Vart tog tiden vägen?

Ja just det. Jag skulle ju börja blogga om alla spännande uppdrag detta läsår. Och nu har det gått en och en halv månad sedan förra inlägget. Det här duger ju inte.

Uppdraget som processledare är i full gång. Vi är sex stycken på Rönnowska skolan och vårt första uppdrag är att sätta fart på arbetet med matriser i de olika kurserna. Vi har delat upp oss i par och gått ut i de olika lärarlagen för att förklara syftet med matriserna och "elda på" arbetet. Det har varit riktigt intressant att få komma ut i andra arbetslag än de vi jobbar i. Jag och min kollega Ulrika har varit hos bygglärarna och ska tillbaka dit imorgon för att fortsätta arbetet hands-on. På onsdag ska vi till Hantverksprogrammet. Det ska bli intressant att lyssna på allas reflektioner över arbetet! Vi har även hjälp i processledargruppen av Eva-Karin Lindgren från Filbornaskolan som fungerar som samtalsledare och har utbildning med oss i just processledning och närliggande områden.

Förstelärarna på gymnasieskolorna i Helsingborgs kommun har träffats - främst för att skapa ett nätverk. Vi har också hunnit träffats ytterligare en gång för att försöka få en samsyn när det gäller vad vårt uppdrag ska innehålla t.ex. Och det arbetet ska fortsätta. Nästa vecka är det en uppstartsdag på Malmö högskola som handlar om förstelärarnas uppdrag. Det ska bli givande. Hela uppdraget känns minst sagt löst i kanterna. Samtidigt är det ju också en möjlighet!

På min egen lilla kammaren arbetar jag nu frenetiskt med att se till att alla mina uppgifter till eleverna följer samma mall:

• ett lärarexemplar för dokumentation och information med tydlig koppling till syften, centralt innehåll, bedömningsunderlag, kunskapsomdömen och tänkt arbetsgång.
• ett elevexemplar med "Vad vill jag att ni ska lära er?" "Hur kan ni arbeta?" och "Hur blir ni bedömda?"
• utvärdering av arbetsområdet

Jag har också börjat använda "Socrative" på olika sätt på lektionerna. Tack underbara Katarina Lycken Ruter (@Klycken) för inspiration till nya arbetssätt - däribland Socrative! Eleverna älskar det och det är en stor fördel när alla får svara och vågar svara vad de tänker/känner/tycker. Jag har redan spridit detta enkla men effektiva lilla redskap i undervisningen vidare till flera kolleger på skolan!

På återhörande!
Lotta Skoogh