Gör om och rätt, helt enkelt!

I min svenska 2-grupp har vi gått igenom och pratat om hur man analyserar olika texter som dikt, novell och film. Vi har också tittat på filmen "Good Will Hunting" och meningen var så klart att vi skulle analysera den efteråt. Vi gjorde en liknande uppgift i Svenska 1 förra året så därför tänkte jag att det skulle vara bra att ta upp något eleverna redan kände igen, repetera det och komma lite längre denna gång. Min erfarenhet av att låta eleverna analysera film (eller text för den delen) är att det lätt blir mycket återberättande av handlingen och väldigt lite analys. Så förra året gjorde vi analysen tillsammans och sedan fick eleverna välja en del att skriva om.

Jag gjorde likadant i år. Vi såg filmen och sedan ritade jag upp den dramaturgiska kurvan på tavlan och vi pratade om filmen utifrån de olika delarna i kurvan. Vi diskuterade tema och motiv, skrev upp begrepp och tog upp olika scener från filmen som exempel på hur teman och motiv skildrades. Efter det gav jag dem en uppgiftsbeskrivning där de stod att de skulle välja ut två faser från den dramaturgiska kurvan och redogöra för hur temat skildrades i dessa. Längst ner i uppgiften stod också: "Glöm inte att skriva inledning och avslutning på din text!"

Eleverna hade märkbart svårt att komma igång och jag gick runt i klassen och försökte stötta. "Börja med att välja ut två delar av kurvan", "Skriv gärna underrubriker först", "Beskriv vad som händer i filmen först - sen analyserar du det" osv. Sen var den planerade skrivtiden slut och jag hade fått in texter från hälften av klassen. Då får man ju börja fundera - vad hände här?

Nåväl, jag satte mig och började kommentera dessa uppsatser. De allra flesta hade lyckats ganska väl med att analysera - men det var en säger en elev som hade skrivit en bra uppsats. Resten hade misslyckats totalt i att strukturera sin text och hade inte så grundläggande delar som rubrik, inledning och avslutning med. Och så klart - det var detta som var "spöket". Först kände jag mig eländig som inte hade kunnat förutsäga detta och varit tydligare i hur man bäst disponerar den här typen av text. Men den lektionen där jag lämnade tillbaka texterna och flera stycken blev besvikna på omdömet, fick många elever en aha-upplevelse tror jag.

Jag sa som det var; de flesta har misslyckats med strukturen. Och jag tog också på mig att jag inte hade givit dem en tydlig disposition att arbeta efter. Men att det hade gett mig en insikt i vad jag behövde visa och förklara för dem när det gäller att strukturera text. Ibland är det inte så lätt att i förväg räkna ut vad det är man behöver lägga fokus på innan själva skrivandet.

Men nu är jag glad att det blev som det blev. Vi hade en jättebra lektion om disposition eftersom eleverna så tydligt hade sett och känt att detta var något de inte kunde och behövde lära sig. Flera elever kände sig nog lite generade och sa: "Men så klart ska du inte behöva tala om att jag ska ha rubrik, inledning och avslutning. Det har ju alla texter - men jag vet inte varför jag inte fick med det nu ..". Vi gjorde en gemensam mall på tavlan och sedan ville eleverna att jag skulle göra den på en A3:a och sätta upp på väggen. "Så att vi inte glömmer igen."

Det var inte i första hand rubrik, inledning och avslutning de behövde få veta att de skulle ha med, utan vad de olika styckena i huvuddelen skulle behandla. När de väl fick syn på att man på ett enkelt sätt kan ordna innehållet ramlade många poletter ner.

I bland är det bra att det blir fel. Det var så tydligt att de flesta av eleverna fick syn på sitt eget lärande - vad de inte kunde och vad de behövde lära sig, och varför de behövde lära sig det. Jag tror inte att "poletterna" hade ramlat ner lika tydligt om jag hade givit dem den färdiga dispositionsmodellen i förväg. Nu ville flera frivilligt skriva om texten och lämna in på nytt. Det händer inte varje dag :-)

Dubbelt så bra!

Detta läsår provar jag tvålärarsystem tillsammans med min kollega Sara i årskurs 1 i både Svenska 1 och i Engelska 5. Det är fantastiskt givande och positivt! Och då har vi ännu inte riktigt kunnat/hunnit utnyttja fördelarna optimalt.

Fyra klasser om ca 17 elever har slagits ihop till två grupper, A/B och C/D och dessa har vi i snitt tre timmar i varje kurs - så ser det ut! Det finns många fördelar med tvålärarskap; samplanering, sambedömning, inga vikarier, fler undervisningsstilar i klassrummet, mer än en vuxen i klassrummet osv.

Vi började göra en grovplanering över året tillsammans därefter har vi haft korta avstämningsmöten och delat upp ansvaret för planeringen mellan oss. Det har fungerat bra men vi saknar en mer sammanhängande tid tillsammans där vi skulle kunna sitta med planering och bedömning. Sara arbetar 60% och jag har många olika uppdrag så det är svårt att få till det riktigt bra men redan nästa termin blir det bättre - då får vi en hel eftermiddag tillsammans. Vi har våra planeringar och annat material i delade mappar i Google Drive och på så sätt har vi bägge tillgång till allt material.

I och med mina olika uppdrag är jag iväg på en del möten och utbildningar och har inte en enda gång behövt ställa in lektioner eller ta in en vikarie utan undervisningen har kunnat flyta på som vanligt. Det blir inte samma flyt i undervisningen när man har vikarie. Det är dessutom nästan dubbelarbete - man måste göra "allting" till lektionen - utom vara där rent fysiskt.  Och samma gäller för Sara så klart - hennes tåg har kunnat krångla någon morgon utan att hon har behövt få tag i någon att öppna för eleverna eller stressa livet av sig för att komma i tid. Och har vi inte hunnit kopiera något vi behöver till lektionen går en av oss och startar lektionen och den andra går och fixar det som behövs.

Med tvålärarsystem blir allting mycket mindre sårbart och kontinuiteten för eleverna blir större. Det genererar också en viss tidsbesparing med samplanering. Och framför allt är det roligt att arbeta tillsammans! Nu är planen att vi mer ska försöka utnyttja det faktum att vi är två i klassrummet genom att arbeta i olika gruppkonstellationer till exempel en grupp som behöver extra stöd i skrivarbetet, kunna sitta med några elever i taget och ha speaking, boksamtal eller liknande, ge de elever som behöver extra utmaningar tid till detta osv. Detta blir ju en form av nivågruppering men grupperna kommer inte att vara fasta utan kan skifta vid olika tillfällen.

Vi har redan börjat med att en grupp elever i Engelska 5 som ligger väldigt långt framme, ska tenta av kursen och har börjat att läsa Engelska 6.  Detta går ju att göra även om man är ensam lärare men är betydligt svårare och min erfarenhet är att dessa elever många gånger då blir lämnade själva i att klara sitt lärande.

Möjligheterna har bara börjat att utforskas!

På kurs ..

Det är nu det händer! Jag lever i en tid när jag kan se en förändring hända. Precis så kände jag det när jag gick ut från dagens workshop med augmented och virtual reality. Helt fantastiskt. Nu några timmar senare har jag landat på hotellrummet och tänker att det kanske ändå inte blir verklighet just nästa år eller så. Det går ju liksom inte så fort att förändra något när det gäller undervisningen i skolan.

Jag läser en kurs på Linnéuniversitetet - IKT och lärande, 7,5 hp. Det är en grundkurs och en del är bekant sedan tidigare men mycket är också nytt och givande. Och idag hade vi olika workshops och då valde jag just augmented och virtual reality eftersom jag inte kan så mycket om det. I den första testade vi lite olika appar men jag fastnade för ”Aurasma” som jag kände till sedan tidigare och har tänkt att jag ska försöka använda i undervisningen. För er som inte vet så använder man en bild som trigger till en film till exempel. Så om man scannar bilden med appen startar en film liksom ovanpå bilden - lite som bilderna i tidningarna i Harry Potter-filmerna.

I den andra workshopen pratade en forskare om sitt arbete om virtual reality. Verkligen intressant. Hans projekt gick ut på att dels kunna se och befinna sig i en 3D-värld och dels kunna interagera med denna. Vi fick ta på oss ”glasögon” från Oculus och då hamnade vi på en jordglob. Vi kunde sträcka ut händerna och ”förflytta” oss till olika städer och väl där kunde vi ta fram information och bilder från Wikipedia om staden vi ”befann” oss på. Vi fick också prova att åka 3D-berg-och dalbana. Så häftigt!

Man kan ju bara fundera på vad detta skulle betyda för skolan och undervisningen. Jag har inte varit så himla imponerad av detta tidigare men det är en helt fantastisk känsla när man står där mitt i den virtuella världen och kan interagera med den! Tänk att få gå på promenad i det antika Rom, se en pjäs på The Globe på 1500-talet eller varför inte hänga med Bellman på Bensvarvarträdgården på söder i Stockholm under 1700-talet.

En del av mitt uppdrag som förstelärare är att driva utveckling av användandet av IT i undervisningen på vår skola. Alla elever har varsin iPad, utom åk 3-eleverna som har datorer. Alla lärare har både varsin dator och varsin iPad. Vi har haft IT i undervisningen som prioriterat område i hur många år som helst känns det som och visst har det hänt en del. Men inte så mycket som man hade kunnat önska. I år har vi skrivit ner en väldigt konkret lista på vad lärarna förväntas kunna vid läsåret slut och gjort en handlingsplan för att nå dit.

Undrar om jag kan skriva dit ”arbete med virtual reality”?

Läsårsavslutning på Orust!

Det är mer än ett år sedan jag skrev sist. Och jag skäms lite över det .. Men jag vet inte, jag tycker inte riktigt att jag har haft något att skriva. Det är naturligtvis inte sant - men, men .. det är säkert många olika faktorer som har spelat in. Men nu tänkte jag det skulle bli ändring! Och det är lika bra att smida medan järnet är varmt!

Varje skolår i slutet av vårterminen börjar jag tänka på hur läsåret har gått och vad jag skulle gjort annorlunda. Samtidigt föds en massa idéer och tankar om hur jag skulle vilja göra nästa läsår. För det mesta skriver jag ner mina tankar i syfte att ta upp dem igen när jag börjar i augusti. Problemet är bara att dels kommer jag inte alltid ihåg hur jag tänkte "way back in May", och dels inser jag att jag många gånger hade behövt att förbereda på ett sätt som jag inte hinner under augustidagarna innan eleverna väl kommer. Så när jag fick en inbjudan till en utbildning under tre dagar på Orust direkt efter att vårterminen hade slutat nappade jag direkt. Tänk om jag kunde ta till vara mina idéer direkt!

Sagt och gjort, jag och min kollega Ulrika som också nappade på förslaget fick lov att åka! Utbildningen anordnades av Lin Education och "På Riktigt" som är ett slags lärplattform. Vi använder inte "På Riktigt" på vår skolan men har kommit i kontakt med den genom ett Ifous-projekt som vi deltar i. Syftet med utbildningen var att skapa lärcirklar i verktyget, men vi tänkte att vi nog ändå kunde ha nytta av detta och ta med oss tänket även om det blir så att vi inte använder just På Riktigt.

Under kursen skapade vi "designparametrar" att ta i beaktande när vi skulle designa lärande. Nog så viktigt oavsett vilket verktyg man använder. Anna Karlefjärd var med en hel dag; först föreläste hon om BFL och sen gick hon runt och stöttade i arbetet och utmanade oss i hur vi bättre kunde få med bedömning för lärande i processen och om uppgifterna mätte det som står i kunskapskraven.

Nästa dag kom ett filmteam som hjälpte oss bli bättre på att filma, klippa och redigera. Kunskaper vi kan ha nytta av på många olika sätt framåt. Både när det gäller att själva skapa filmer och för att stötta eleverna i deras arbete med film. Detta blev vårt resultat, tänkt att använda som en introduktionsfilm för ett ämnesövergripande arbete mellan Hygienkursen och Svenska 1:

Vi fick också agera statister när Dan Lind, som äger Nösunds Värdshus, skulle fotografera för ett bokomslag till en bok han har skrivit. Som tack blev vi bjudna på champagne före middagen på kvällen och Dan läste de första sidorna på sin bok, som för övrigt kommer ut i höst! Såå trevligt!

För övrigt var miljön helt magisk! Värdshuset ligger på klipporna vid havet, spa-avdelningen har stora glasdörrar ut mot havet, maten och servicen var superb och kursledarna arbetade verkligen för att alla skulle få ut det mesta av kursen. En stor eloge till er!

Så nej, ... jag har inte heller detta år gjort något åt mina idéer till nästa läsår, däremot fått många nya att ta hand om. Men om sommaren ska fortsätta så här så kanske det faktiskt ändå finns helt färdiga lärcirklar att börja med i augusti när eleverna kommer.

Vi har fantastiska pedagoger!

'

I tisdags var vi, åtta pedagoger och skolledare, på studiebesök på YBC iNacka. YBC är en gymnasieskola som har lyckats väl med integreringen av IT i undervisningen och är omnämnda i Unos Uno. Det är spännande att besöka andra skolor och se hur de har tänkt kring saker och ting.

Vårt syfte var naturligtvis att lära av någon som är långt framme och få inspiration och tips, men den främsta lärdomen var, att många av våra lärare i Helsingborg är precis lika duktiga och gör precis lika bra saker. Vi har kanske bara sämre självförtroende? Vi kanske tror att alla andra gör så mycket mer och så mycket bättre?

Vi hade ett mycket givande och inspirerande samtal där en lärare och en (fantastisk) elev (följ honom på @eliasgiertz) berättade om ämnesövergripandeprojekt, hur de försöker arbeta i "skarpa lägen" så ofta som möjligt och hur de använder tekniken som en naturlig och integrerad del av undervisningen. Men också om hur några lärare inte är så pigga på att förändra sin undervisning och anamma teknikens möjligheter, hur schemaläggning kan försvåra flexibiliteten och hur sviktande ekonomi kan matta engagemang och passion. Visst känner vi igen oss?

Men - visst finns det i Helsingborg många jätteduktiga lärare som samarbetar över ämnesgränserna för att  skapa engagemang för lärandet och en helhetssyn på kunskaperna?

Visst anordnar mängder av elever shower, konserter, installationer och mängder av olika evenemang för autentiska mottagare?

Visst flippas, bloggas, filmas det? Visst används Fronter, Google Apps, Padlets, Socrative, Screencast-o-Matic och många, många fler program/appar?

Kan vi bli bättre? Absolut! Men vi måste också lyfta fram och se allt vi gör som fantastiskt bra.

En annan sak som slog oss när vi kom in på skolan är hur deras lokaler är utformade. Det stora gemensamma torget i mitten med olika stora rum runt om, inbjuder till samarbete och flexibla konstellationer. Alla rummen hade stora glaspartier ut mot "torget" vilket gjorde miljön luftig och transparent. Man kan fundera på hur viktig lärmiljön är - det måste väl ändå vara innehållet i undervisningen som betyder mest?

Men kan det vara så, att de här traditionella skolbyggnaderna med korridorer och fyrkantiga klassrum utan insyn "tvingar" in pedagogerna i ett traditionellt (läs förlegat) förhållningssätt till lärande? Och kanske det även påverkar elevernas uppfattning om vad kunskap och utveckling är? Bara att vandra i dessa trista korridorer och gå in och ur klassrummen på bestämda tider kanske tar fram det värsta i eleverna i en önskan att revoltera mot institutionskänslan?

Inspirerade av lärmiljön på YBC gjorde att vi besökte PeterC Lippmans föreläsning på SETT 2014. Han gav många exempel på hur den fysiska miljön påverkar människors förmåga att fokusera och bli inspirerade. Det rimmar illa att vi ska ta våra ungdomar till framtiden med hjälp av teknik där vi kan interagera med hela världen i skolbyggnader som är reliker från en svunnen tid. Det är dags att börja bygga nytt! 

#hbgskola #SETT2014
Jenny & Lotta

Yrkesgymnasiet, för de praktiskt intresserade

Det kan ju tyckas som en självklarhet att man ska söka till ett yrkesgymnasium om man är intresserad av praktiska ämnen, men det är nog lika vanligt att man söker dit för att slippa så många teoretiska ämnen som möjligt. 

Det är inte bara elever som tänker i dessa banor utan många studie- och yrkesvalslärare, lärare och föräldrar är fast i samma tankefälla. Och någonstans ifrån har ju ungdomarna fått detta felaktiga sätt att tänka kring sitt val till gymnasiet.

Jag jobbar tillsammans med en kollega på SFF och vi är ute i olika arbetslag på olika gymnasieskolor, både på teoretiska och praktiska program. Vid ett tillfälle diskuterade vi olika elevgrupper på ett teoretiskt program och min kollega menade att många felaktigt tror att de flesta elever som söker teoretiska program är studiemotiverade och intresserade av de ämnen de läser. Det finns idag en ganska stor grupp elever som inte passar in på den beskrivningen på flera teoretiska program. Han menade att de eleverna kanske egentligen skulle varit på ett praktiskt program. 

Och det skulle de kanske. Men det är långt ifrån säkert att det skulle vara rätt lösning för alla. Yrkesgymnasiet är INTE en slasktratt dit vi kan skicka dessa stackars skoltrötta elever som egentligen inte vill göra något gymnasieval alls. Men visst, jag förstår tanken med att minimera de teoretiska ämnena vilka förknippas med den skola vi känner igen från grundskolan. Att få jobba praktiskt skulle då bli något nytt och eleverna skulle kanske orka tre år till ... ?

Missförstå mig inte! Alla måste hjälpas åt att ta hand om de ungdomar som har tappat tron på skolsystemet. Men! Man ska söka yrkesgymnasium för att man är intresserad av praktiska ämnen, INTE för att slippa teoretiska ämnen eller är skoltrött i största allmänhet. 

Likaså kan man söka till yrkesgymnasiet "trots" att man är duktig i teoretiska ämnen. Jag har hört många föräldrar och till och med SYV:are försöka avråda ungdomar från att "slänga bort" sin begåvning på ett yrkesgymnasium. Lyckligtvis har vi många kloka elever! Jag har två som tentade av sin Eng 6 och nu läser Eng 7. Jag har flera som får A i olika kurser i både svenska och engelska. Och alla dessa är också duktiga kockar eller bagare. Så, det kanske inte måste vara antingen - eller? Det kanske egentligen inte finns teoretiker och praktiker?

Same, same but different

Idag skulle vi, min lärarkandidat och jag, starta ett nytt projekt i Engelska 5 i åk 2. Meningen med projektet är att eleverna ska diskutera några företeelser i olika delar av den engelskspråkiga delen av världen och göra jämförelser med egna erfarenheter och kunskaper samt att kunna kommunicera på engelska. Arbetsområdet täcker även in andra områden av kursplanen men fokus är på dessa två. Kortfattat går det ut på att förbereda intervjufrågor (på engelska naturligtvis) och sedan träffa utländska studenter med engelska som förstaspråk som läser på Lunds universitet och intervjua dem. Vi kommer att bjuda dem till vår skola där de kan presentera sina länder och/eller annat intressant. Sen är det upp till våra elever att ”boka tid” för intervjun. Helst ville vi också att de skulle spela in intervjun så att vi kan spara den och lyssna på den när vi vill. Det blir ju liksom lite svårt att ha intervjun som bedömningsunderlag för ”kommunicera på engelska” om vi inte hör den …

I den första klassen blev mottagandet när vi hade presenterat projektet en smärre katastrof. De blev fullkomligt vettskrämda över att behöva prata engelska med främlingar. Vi har tidigare frågat dem om just detta – i vilka situationer de tycker att det är jobbigt/pinsamt/svårt att prata engelska och om det fanns några situationer när de inte tyckte att det var så farligt. De flesta svarade att när de träffade en främling som tilltalade dem på engelska var det inte så farligt att prata. Tydligen gick det inte att överföra de svaren till det här projektet!

Mycket bottnar naturligtvis i deras dåliga självförtroende. Och ja, några av dem är ganska svaga i engelska. Men jag blev lite fundersam och faktiskt ledsen över att de trodde att jag skulle sätta dem i en situation de inte skulle kunna klara av. Och jag säger bara – vilket drama det blev! Till sist enades vi i alla fall om ett sätt som alla skulle känna sig någorlunda bekväma med.

Så när vi skulle introducera projektet för nästa klass var vi ju lite mer spända. Reaktionerna blev precis de motsatta. ”Oh, vad spännande!” ”Skitroligt, ju!” Naturligtvis fanns det även i denna klass några elever som blev lite bleka och fick ganska stora ögon, men de lugnade sig meddetsamma när vi lovade att inte tvinga någon till något de inte trodde att de skulle klara av.

Naturligtvis visste jag redan innan att det är stor skillnad på klasserna men jag hade inte riktigt förväntat mig så stora skillnader i mottagandet. I den första klassen finns några som är riktigt duktiga på engelska – de är ganska tysta och man märker dem knappt i klassrummet. Det finns ganska många som är svaga i engelska och de är dessa som hörs (men talandes svenska) och märks. I den andra klassen finns också riktigt duktiga elever – och de hörs, tar plats, är entusiastiska och vill gärna lära sig mer. Naturligtvis finns även i denna klass svaga elever – men de hänger på, smittas av entusiasmen, de försöker och vill lära sig och ingen av de ”duktiga” skulle kommentera om det blir fel. I den sista klassen kan man dra igång vilka projekt som helst och allt blir bra.

I den förra klassen är det mesta motigt och jag erkänner att jag drar mig för att göra något utanför ”ramen”. Men i och med det – fortsätter kanske denna negativa spiral? På något sätt är det mitt ansvar att vända skutan … men det kommer inte att bli lätt.