'
I tisdags var vi, åtta
pedagoger och skolledare, på
studiebesök
på YBC iNacka. YBC är
en gymnasieskola som har lyckats väl
med integreringen av IT i undervisningen och är
omnämnda i
Unos Uno. Det är
spännande att
besöka andra
skolor och se hur de har tänkt
kring saker och ting.
Vårt
syfte var naturligtvis att lära
av någon som är långt framme och få inspiration och
tips, men den främsta
lärdomen var,
att många av våra lärare i Helsingborg är precis lika
duktiga och gör
precis lika bra saker. Vi har kanske bara sämre
självförtroende? Vi kanske
tror att alla andra gör
så mycket mer
och så mycket
bättre?
Vi hade ett mycket givande och inspirerande samtal där en lärare och en (fantastisk) elev (följ honom på @eliasgiertz) berättade om ämnesövergripandeprojekt, hur de försöker arbeta i
"skarpa lägen"
så ofta som möjligt och hur de
använder
tekniken som en naturlig och integrerad del av undervisningen. Men också om hur några lärare inte är så pigga på att förändra sin
undervisning och anamma teknikens möjligheter,
hur schemaläggning
kan försvåra flexibiliteten
och hur sviktande ekonomi kan matta engagemang och passion. Visst känner vi igen oss?
Men - visst finns det i Helsingborg många jätteduktiga
lärare som
samarbetar över
ämnesgränserna för att skapa engagemang för lärandet
och en helhetssyn på kunskaperna?
Visst anordnar mängder
av elever shower, konserter, installationer och mängder
av olika evenemang för
autentiska mottagare?
Visst flippas, bloggas, filmas det? Visst används Fronter, Google
Apps, Padlets, Socrative, Screencast-o-Matic och många, många
fler program/appar?
Kan vi bli bättre?
Absolut! Men vi måste
också lyfta
fram och se allt vi gör
som fantastiskt bra.
En annan sak som slog oss när
vi kom in på skolan
är hur deras
lokaler är
utformade. Det stora gemensamma torget i mitten med olika stora rum runt om, inbjuder
till samarbete och flexibla konstellationer. Alla rummen hade stora glaspartier
ut mot "torget" vilket gjorde miljön
luftig och transparent. Man kan fundera på
hur viktig lärmiljön är - det måste väl ändå vara innehållet i
undervisningen som betyder mest?
Men kan det vara så,
att de här
traditionella skolbyggnaderna med korridorer och fyrkantiga klassrum utan insyn
"tvingar" in pedagogerna i ett traditionellt (läs förlegat) förhållningssätt till lärande? Och kanske
det även påverkar elevernas
uppfattning om vad kunskap och utveckling är?
Bara att vandra i dessa trista korridorer och gå
in och ur klassrummen på
bestämda
tider kanske tar fram det värsta
i eleverna i en önskan
att revoltera mot institutionskänslan?
Inspirerade av lärmiljön på YBC gjorde att vi
besökte PeterC Lippmans föreläsning på SETT 2014. Han gav
många exempel
på hur den
fysiska miljön
påverkar människors förmåga att fokusera och
bli inspirerade. Det rimmar illa att vi ska ta våra
ungdomar till framtiden med hjälp
av teknik där
vi kan interagera med hela världen
i skolbyggnader som är
reliker från
en svunnen tid. Det är
dags att börja
bygga nytt!
Jenny & Lotta