Vi har fantastiska pedagoger!

'

I tisdags var vi, åtta pedagoger och skolledare, på studiebesök på YBC iNacka. YBC är en gymnasieskola som har lyckats väl med integreringen av IT i undervisningen och är omnämnda i Unos Uno. Det är spännande att besöka andra skolor och se hur de har tänkt kring saker och ting.

Vårt syfte var naturligtvis att lära av någon som är långt framme och få inspiration och tips, men den främsta lärdomen var, att många av våra lärare i Helsingborg är precis lika duktiga och gör precis lika bra saker. Vi har kanske bara sämre självförtroende? Vi kanske tror att alla andra gör så mycket mer och så mycket bättre?

Vi hade ett mycket givande och inspirerande samtal där en lärare och en (fantastisk) elev (följ honom på @eliasgiertz) berättade om ämnesövergripandeprojekt, hur de försöker arbeta i "skarpa lägen" så ofta som möjligt och hur de använder tekniken som en naturlig och integrerad del av undervisningen. Men också om hur några lärare inte är så pigga på att förändra sin undervisning och anamma teknikens möjligheter, hur schemaläggning kan försvåra flexibiliteten och hur sviktande ekonomi kan matta engagemang och passion. Visst känner vi igen oss?

Men - visst finns det i Helsingborg många jätteduktiga lärare som samarbetar över ämnesgränserna för att  skapa engagemang för lärandet och en helhetssyn på kunskaperna?

Visst anordnar mängder av elever shower, konserter, installationer och mängder av olika evenemang för autentiska mottagare?

Visst flippas, bloggas, filmas det? Visst används Fronter, Google Apps, Padlets, Socrative, Screencast-o-Matic och många, många fler program/appar?

Kan vi bli bättre? Absolut! Men vi måste också lyfta fram och se allt vi gör som fantastiskt bra.

En annan sak som slog oss när vi kom in på skolan är hur deras lokaler är utformade. Det stora gemensamma torget i mitten med olika stora rum runt om, inbjuder till samarbete och flexibla konstellationer. Alla rummen hade stora glaspartier ut mot "torget" vilket gjorde miljön luftig och transparent. Man kan fundera på hur viktig lärmiljön är - det måste väl ändå vara innehållet i undervisningen som betyder mest?

Men kan det vara så, att de här traditionella skolbyggnaderna med korridorer och fyrkantiga klassrum utan insyn "tvingar" in pedagogerna i ett traditionellt (läs förlegat) förhållningssätt till lärande? Och kanske det även påverkar elevernas uppfattning om vad kunskap och utveckling är? Bara att vandra i dessa trista korridorer och gå in och ur klassrummen på bestämda tider kanske tar fram det värsta i eleverna i en önskan att revoltera mot institutionskänslan?

Inspirerade av lärmiljön på YBC gjorde att vi besökte PeterC Lippmans föreläsning på SETT 2014. Han gav många exempel på hur den fysiska miljön påverkar människors förmåga att fokusera och bli inspirerade. Det rimmar illa att vi ska ta våra ungdomar till framtiden med hjälp av teknik där vi kan interagera med hela världen i skolbyggnader som är reliker från en svunnen tid. Det är dags att börja bygga nytt! 

#hbgskola #SETT2014
Jenny & Lotta

Yrkesgymnasiet, för de praktiskt intresserade

Det kan ju tyckas som en självklarhet att man ska söka till ett yrkesgymnasium om man är intresserad av praktiska ämnen, men det är nog lika vanligt att man söker dit för att slippa så många teoretiska ämnen som möjligt. 

Det är inte bara elever som tänker i dessa banor utan många studie- och yrkesvalslärare, lärare och föräldrar är fast i samma tankefälla. Och någonstans ifrån har ju ungdomarna fått detta felaktiga sätt att tänka kring sitt val till gymnasiet.

Jag jobbar tillsammans med en kollega på SFF och vi är ute i olika arbetslag på olika gymnasieskolor, både på teoretiska och praktiska program. Vid ett tillfälle diskuterade vi olika elevgrupper på ett teoretiskt program och min kollega menade att många felaktigt tror att de flesta elever som söker teoretiska program är studiemotiverade och intresserade av de ämnen de läser. Det finns idag en ganska stor grupp elever som inte passar in på den beskrivningen på flera teoretiska program. Han menade att de eleverna kanske egentligen skulle varit på ett praktiskt program. 

Och det skulle de kanske. Men det är långt ifrån säkert att det skulle vara rätt lösning för alla. Yrkesgymnasiet är INTE en slasktratt dit vi kan skicka dessa stackars skoltrötta elever som egentligen inte vill göra något gymnasieval alls. Men visst, jag förstår tanken med att minimera de teoretiska ämnena vilka förknippas med den skola vi känner igen från grundskolan. Att få jobba praktiskt skulle då bli något nytt och eleverna skulle kanske orka tre år till ... ?

Missförstå mig inte! Alla måste hjälpas åt att ta hand om de ungdomar som har tappat tron på skolsystemet. Men! Man ska söka yrkesgymnasium för att man är intresserad av praktiska ämnen, INTE för att slippa teoretiska ämnen eller är skoltrött i största allmänhet. 

Likaså kan man söka till yrkesgymnasiet "trots" att man är duktig i teoretiska ämnen. Jag har hört många föräldrar och till och med SYV:are försöka avråda ungdomar från att "slänga bort" sin begåvning på ett yrkesgymnasium. Lyckligtvis har vi många kloka elever! Jag har två som tentade av sin Eng 6 och nu läser Eng 7. Jag har flera som får A i olika kurser i både svenska och engelska. Och alla dessa är också duktiga kockar eller bagare. Så, det kanske inte måste vara antingen - eller? Det kanske egentligen inte finns teoretiker och praktiker?

Same, same but different

Idag skulle vi, min lärarkandidat och jag, starta ett nytt projekt i Engelska 5 i åk 2. Meningen med projektet är att eleverna ska diskutera några företeelser i olika delar av den engelskspråkiga delen av världen och göra jämförelser med egna erfarenheter och kunskaper samt att kunna kommunicera på engelska. Arbetsområdet täcker även in andra områden av kursplanen men fokus är på dessa två. Kortfattat går det ut på att förbereda intervjufrågor (på engelska naturligtvis) och sedan träffa utländska studenter med engelska som förstaspråk som läser på Lunds universitet och intervjua dem. Vi kommer att bjuda dem till vår skola där de kan presentera sina länder och/eller annat intressant. Sen är det upp till våra elever att ”boka tid” för intervjun. Helst ville vi också att de skulle spela in intervjun så att vi kan spara den och lyssna på den när vi vill. Det blir ju liksom lite svårt att ha intervjun som bedömningsunderlag för ”kommunicera på engelska” om vi inte hör den …

I den första klassen blev mottagandet när vi hade presenterat projektet en smärre katastrof. De blev fullkomligt vettskrämda över att behöva prata engelska med främlingar. Vi har tidigare frågat dem om just detta – i vilka situationer de tycker att det är jobbigt/pinsamt/svårt att prata engelska och om det fanns några situationer när de inte tyckte att det var så farligt. De flesta svarade att när de träffade en främling som tilltalade dem på engelska var det inte så farligt att prata. Tydligen gick det inte att överföra de svaren till det här projektet!

Mycket bottnar naturligtvis i deras dåliga självförtroende. Och ja, några av dem är ganska svaga i engelska. Men jag blev lite fundersam och faktiskt ledsen över att de trodde att jag skulle sätta dem i en situation de inte skulle kunna klara av. Och jag säger bara – vilket drama det blev! Till sist enades vi i alla fall om ett sätt som alla skulle känna sig någorlunda bekväma med.

Så när vi skulle introducera projektet för nästa klass var vi ju lite mer spända. Reaktionerna blev precis de motsatta. ”Oh, vad spännande!” ”Skitroligt, ju!” Naturligtvis fanns det även i denna klass några elever som blev lite bleka och fick ganska stora ögon, men de lugnade sig meddetsamma när vi lovade att inte tvinga någon till något de inte trodde att de skulle klara av.

Naturligtvis visste jag redan innan att det är stor skillnad på klasserna men jag hade inte riktigt förväntat mig så stora skillnader i mottagandet. I den första klassen finns några som är riktigt duktiga på engelska – de är ganska tysta och man märker dem knappt i klassrummet. Det finns ganska många som är svaga i engelska och de är dessa som hörs (men talandes svenska) och märks. I den andra klassen finns också riktigt duktiga elever – och de hörs, tar plats, är entusiastiska och vill gärna lära sig mer. Naturligtvis finns även i denna klass svaga elever – men de hänger på, smittas av entusiasmen, de försöker och vill lära sig och ingen av de ”duktiga” skulle kommentera om det blir fel. I den sista klassen kan man dra igång vilka projekt som helst och allt blir bra.

I den förra klassen är det mesta motigt och jag erkänner att jag drar mig för att göra något utanför ”ramen”. Men i och med det – fortsätter kanske denna negativa spiral? På något sätt är det mitt ansvar att vända skutan … men det kommer inte att bli lätt.

Alla delar i skolan måste fungera

Nu är vårterminens utvecklingssamtal med mina 13 åk 2-elever avklarade.

Mina samtal gick bra, tycker jag. Vi pratade mycket om hur viktigt det är att man vet vad målet är med uppgifterna, att man ska veta hur man kommer att bli bedömd, att man ska veta hur man ligger till i sina kurser och att man vet att man får hjälp med att förstå hur man kan komma vidare. Och det bästa av allt var att det var mina elever som pratade om de här frågorna och att de tyckte att de flesta lärare de hade gjorde allt detta på ett bra sätt. Jag är glad över att jag får jobba med så fantastiska kolleger!

Så kommer sista eleven in och ber om hjälp. Eleven har epilepsi och upptäcker när vårterminen startar att hennes samhällskunskap är i en sal med blinkande lysrör. Hon kan inte vara i klassrummet utan får sitta i bibblan och förlita sig till att hennes klasskamrater förmedlar den information de kan. Hon anmäler det till mig, mentorn, som säger till henne att gå till vaktmästaren och det gör hon. Jag träffade vaktmästaren samma vecka och frågade. Jodå, han visste om det. Jag påminde om det igen veckan efter. Nu, fyra veckor efter sitter jag med eleven och hennes föräldrar och försöker låta bli att skämmas öronen av mig när lysrören fortfarande inte är bytta.

Och det är klart - alla kolleger är inte fantastiska, inte hela tiden. Efter givande dagar på "Bedömning för och av lärande" i slutet av förra veckan i Göteborg, inspirerade till tänderna, startade vi veckan med arbetslagsmöte och på dagordningen stod att vi skulle prata om hur vi vill jobba nästa läsår och hur vi då ska planera för det. Jag ville gärna prata om hur vi skulle kunna lägga upp undervisningen i åk 1 i arbetsområden som främjade samarbete över ämnesgränser, vilket också är ett av uppdragen från ledningen. Döm om min förvåning när första kommentaren är: "Vilka behov är det som har gett upphov till de här idéerna?" och fortsätter med: "Det finns forskning som visar att påtvingat samarbete är dåligt för eleverna."

Jaha. Ja, jag vet inte .. kanske ökad måluppfyllelse? glädje? minskad fragmentisering? tidsvinster?
Jag - naiv?

Nu rullar projekten igång

Det pratas om och pyser av skolutveckling på Rönnowska skolan i Helsingborg. För några år sedan pratades det bara pengar; hur lite vi hade, hur mycket vi behövde spara och vad det förde med sig i form av större klasser, färre lärare, fler lektioner per lärare och färre eller inga inköp av material och utrustning. Det resulterade i, förutom tyngre arbetsbörda, också att personalen tappade tron på skolans framtid. Ingen, varken ledning eller personal pratade om framtiden eller hade planer för den. Fler och fler mådde dåligt och många blev sjukskrivna.

Nu vänder det ! Ny organisation och ny rektor som ÄR pedagogisk ledare och initierar och driver olika skolutvecklingsprojekt. Det är verkligen spännande med framtidens skola!

Jag och en kollega startade upp "erfarenhetslärande" i ett arbetslag i fredags. I kort går det ut på att få syn på och sätta ord på det som vi gör bra och ger resultat, och naturligtvis sprida det inom gruppen. Vi diskuterar bl.a. hur "den perfekta lektionen" ser/kan se ut men också hur vi bemöter elever och kolleger. Om någon vecka ska vi ut och göra observationer i klassrummen/verkstäderna och så småningom ska alla lärare filma sin undervisning och delge detta i gruppen. Stämningen var lite avvaktande till att börja med - inte så konstigt!

Jag har dragit igång mitt läsförståelsearbete i två av engelskakurserna. Jag började med att göra ett läsförståelsetest. Resultatet var minst sagt nedslående. Efter det har vi hunnit att läsa en text och jag har jobbat med: förutspå, ställ frågor, red ut och sammanfatta. Det gick så där ... Nu har vi tittat på filmen "Invictus" och arbetat med den efter samma mall. Denna gång ändrade jag på "ställ frågor" till att de skulle skriva frågor som klasskompisarna skulle svara på. Det blev lite bättre. Men sammanfattningarna - suck ..

Nu ska jag prata med specialläraren som vi har knuten till programmet och med rektorn och se om vi kan få till en stödtimme där vi bara tränar läsförståelse. Vi måste helt enkelt börja med mycket lättare texter. Mycket lättare ..

Skolstart

I morgon drar vårterminen 2014 igång för många av oss lärare. Vi på Rönnowska startar direkt med lektioner 8:10 - inte helt lyckat kan jag tycka. Det är ju inte så att jag planerade v. 2 innan jag gick på jullov så därför får jag jobba idag istället. Samtidigt är det naturligtvis skönt att få tänka igenom saker och ting ostört (så när som på hunden som pockar på uppmärksamhet då och då). Är jag på min arbetsplats blir det många avbrott i form av samtal med olika kolleger. Inte alls oviktiga samtal, men ibland måste man få hålla tag i tanken man arbetar med.

Jag jobbar med att få ihop en planering till arbetet med läsförståelseträningen och många bitar börjar falla på plats nu. Jag började utgå från "Teaching L2 Learners How to Listen DoesMake a Difference: An Empirical Study" av Larry Vandergrift från University of Ottawa och tänkte att det enkelt går att göra om till läsförståelseträning istället. Och så hittade jag ytterligare material på Katarina Lycken Rüters blogg http://lejonetochraven.wordpress.com där hon länkar till Josefine Nilsson material från Språkdagarna i Örebro som ni kan se här. Så nu är det bara att köra igång!

Jag tänker lägga upp det som så att jag ska arbeta med min två klasser i Eng 5 i åk2 och jag ska be en kollega som också har en Eng 5 om den klassen kan fungera som kontrollgrupp. Jag ska starta upp med ett läsförståelseprov (ok inte allra första lektionen ..) som förhoppningsvis min kollega också kan göra med sin grupp. Efter det ska vi läsa massor av texter och arbeta med dem alla efter en given struktur och sedan avsluta terminen med att göra samma prov igen och se om resultatet har förbättrats och hur resultatet ser ut i jämförelse med kontrollgruppen.

Jag tänkte också så här i början av terminen skicka ut några frågor till lärarna i svenska och engelska på vår skola  för att ta reda på hur vi egentligen arbetar med läsning, läsförståelse och lässtrategier. Jag har en känsla av att det skiljer sig åt ganska mycket! Men syftet är framförallt att "samla in" det vi gör som är bra och ger resultat för att kunna förmedla det vidare.